Plötsligt skulle man skriva CV

Där stod man, mitt under IT-krisens störtdykning ned i en krass verklighet. Varslad. Illavarslande varslad i kristider. Utan en aning om hur tusan man skrev en CV eller ett ansökningsbrev.

När jag sjutton år tidigare, 1985, sökte jobb på Televerket hade jag en meritförteckning.

Vi i varselgruppen fick besök av folk från Trygghetsrådet som visade exempel på hur man kunde skriva CV och brev. Men det hjälpte mig inte särskilt för alla exempel kändes väldigt främmande. Dels – kunde jag verkligen skriva så om mig själv? Och dels var alla exempel anpassade till en arketypisk yrkesroll. Och om det var någonting jag inte var, så var det en arketypisk yrkesroll.

Tvärt om, snarast. Jag hade ägnat dryga sjutton år vid Televerket och Telia och slutligen Ki Consulting åt att bli – absolut ingenting.

 Ki Consulting - företaget som försvann

Eller kanske snarare litet av varje. Jag var ett tvärsnitt av kompetens, inte en standardiserad yrkesroll. Just det kom jag att använda som inofficiell titel under de första åren – Tvärsnittare. Det väckte en del nyfikenhet och ledde till frågor men ledde inte till något resultat.

Jag hittade som inte hem bland CV-exemplen, tyckte jag. Det där var inte jag.

Dessutom var CV-exemplen fruktansvärt, fruktansvärt beige. Och redan där och då begrep jag, så novis jag var, åtminstone en sak – man får aldrig, aldrig någonsin tillåta sin CV att bli beige.

Så hur katten skrev jag en CV som passade mig?

En fråga som snurrade i min skalle var den vad företag och myndigheter var vana att få. När det väl slog mig var svaret uppenbart. Affärsbrev. Företag och myndigheter var vana vid att få affärsbrev från andra företag och myndigheter.

Där hade jag lösningen på hur jag skulle utforma mitt CV och mitt brev. För värdet av att ha samma design och färg, samma utformning av sidhuvud och sidfot och samma typsnitt, var uppenbara för mig redan då. Dokumenten skulle vara ett sett, det skulle vara så uppenbart att de hörde samman att det inte gick att ta miste om de råkade bli separerade hos rekryteraren.

Med tanke på att vissa arbetsgivare häpet och förtjust tillkännagav att de fått 645 ansökningar till en viss tjänst var det ett skräckscenario att brev och CV skulle bli separerade. Allra helst en sen kväll när någon läste mitt CV och tyckte det såg intressant ut men sedan inte kunde hitta brevet – eller vice versa – och hellre än att ödla tid på att söka efter det konstaterade att "så jädra intressant var det nog inte i alla fall"

Om dokumenten då hade samma utformning var det lättare att påminna sig ”men det där såg jag ju för några minuter sedan”.

Det andra problemet var hur jag skulle utforma själva CV-delen. Det slog mig att den konsultprofil vi haft under de sista åren på Telia ProSoft AB och Ki Cosulting AB kanske kunde återanvändas. Jag plockade upp den och kunde konstatera att med några strykningar och några tillägg skulle den fungera bättre för mig än något av CV-exemplen.

Jag fick en CV som passade mig, som var unik och personlig och som fungerade för mig. Som stack ut och väckte uppmärksamhet. Med en rad uppdateringar och smärre justeringar tjänade den mig väl i cirka tre år innan den slutligen ersattes med en ny version. Det var också en lärdom – en CV är ett dokument i ständig förändring. När formen inte längre fungerar är det dags att byta den.

Med tiden blev designen allt kraftfullare och jag kom allt mer att använda mitt eget namn på samma sätt som ett företag använde sin logotyp.

7 Aug 2014