Förskolläraren som inte ville jobba - eller?

När jag arbetade som CV-coach för Nynäshamns kommun genomförde jag ofta CV-coachningar med hjälp av telefontolk. Det gällde företrädesvis ryska men även somaliska och yoruba. Det var en stor omställning men med litet flexibilitet och kreativitet och en rejäl portion tålamod fick jag också det att fungera.

Arbetet var också lärorikt och fyllt med överraskningar och jag upptäckte många oanade detaljer som aldrig riktigt kommit fram tidigare eftersom ingen angripit problemet från just den riktningen. Bland annat upptäckte jag en sak som ingen förstått eftersom de inte tagit med skillnaderna mellan ukrainskt och svenskt skolväsen i beräkningarna.

En av arbetsmarknadskonsulenterna och en av socialsekreterarna på integrationsenheten anvisade mig en klient som de hade stora problem med. Hon var förskollärare men ville inte söka arbete eller praktisera inom förskolan.

När min klient kom till mig var hon mycket upprörd och det var uppenbart att hon inte alls velat vara där. Men vi inledde hur som helst CV-coachningen med den sedvanliga djupintervjun. Problemet var att den information och de detaljer jag fick fram inte stämde med den information jag fått av arbetsmarknadskonsulenten och socialsekreteraren.

Min klient var förskollärare. Men hon var ukrainsk förskollärare – och det var inte alls det samma som en svensk förskollärare. Som förskollärare i Ukrainas grundskola hade hon arbetat med 6- till 10-åringar – inte med småbarn.

En ukrainsk förskollärare i Ukrainas grundskola motsvarade ungefär förskollärare vid förskola/sexårsverksamhet samt lågstadielärare för lågstadieklasser i Sverige. Dessvärre översattes det ryska ordet för denna skolform mer eller mindre ordagrant till förskola varvid det blev så fel det kunde bli. Jag skulle förmoda att förberedande grundskola eller studieförberedande grundskola vore ett uttryck som bättre beskrev verklighet.

Min klient hade protesterat när kommunen ville ha henne att ta praktikplatser eller söka jobb inom svensk förskola, kommunen trodde att hon inte ville arbeta och pressade henne allt hårdare och ingen av dem hade lyckats förklara problemet så den andra parten förstod. Det var inte det att min klient inte ville arbeta, hon hade protesterat eftersom hon inte hade någon utbildning för att ta sig an yngre barns pedagogiska behov.

Jag gick och pratade med arbetsmarknadskonsulenten – socialsekreteraren satt i möte – och förklarade problemet. Han kom med tillbaka till mitt rum och pratade med klienten och tillsammans kunde vi reda ut att min klient hade protesterat när kommunen ville ha henne att ta praktikplatser eller söka jobb inom svensk förskola eftersom hon inte hade någon utbildning för att ta sig an yngre barns pedagogiska behov. Det var inte det att min klient inte ville arbeta, hon ville inget hellre än få börja undervisa.

När det problemet väl var utrett lugnade sig såväl min klient som socialsekreterarna och arbetsmarknadskonsulenten och min klient och jag kunde genomföra CV-coachningen och inrikta oss på rätt sorts jobb.

19 aug 2014